Koh Phangan

Efter en lång resa kände vi oss mycket nöjda när vi kom fram till Salad Beach Resort, där vi skulle tillbringa våra första fyra nätter.
Allt gick smidigt till när vi checkade in i receptionen. Anita tog lilla Emma medans grabbarna fixade med incheckning och jag & Wille passade bagaget. Personalen visade Wille en fiskdamm och han fick mata de små liven. Anita smälte ännu mer när hon fick höra hur lika hon och Emma är!

När de hjälpt oss med vårt bagage till respektive hotellrum, som för övrigt låg bredvid varandra tittade vi in och jag blev förtjust i de tända ljusen de hade ställt fram på toaletten. Det såg mycket inbjudande ut och den stora sängen med vita lakan tog upp halva rummet.
Rummen hade AC, kylskåp samt en safety box där vi kunde låsa in våra värdesaker. Det var städning varje dag och allmänt fräscht! Stället kan verkligen rekommenderas med fina bungalows, trädgårdsskötsel, en stor restaurang med service-minded personal som skapade härlig stämning. För en Superior Garden Wings Bungalow betalade vi ca 3200 Bath/natt med extrasäng

Vid varje frukost fick Wille specialgjorda pannkakor. De älskar verkligen barn i detta underbara land!



Morgnarna såg oftast likadana ut. Emma väckte oss med sitt leende runt sjutiden.
Jag och Thomas turades om att gå ut och ta ett dopp i poolen, för att inom kort gå till frukosten.
Där satt det alltid folk som åt av buffén och fullkomligt njöt av den vackra utsikten.
alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5314121041377614210" />

Efter frukosten så njöt vi antingen av lite bad i poolen vilket Emma älskade. Annars ett dopp i det salta havet. Emma blev som en delfin i vattnet..


Vistelsen på denna resort var underbar men kort...hade gärna stannat några nätter till. Här en bild på vårt rum


Att färdas i Thailand är allt annat än avkoppling. Speciellt med ett spädbarn i sällskapet. Tur nog fick Emma och jag sitta fram bredvid chauffören, dock obältad någon gång. Dessa ombyggda pick-ups sägs vara ett mellanting mellan en buss och taxi som ser ut som en pick ups med två bänkar på flaket.
Första gången som jag skulle ta plats glömde jag bort att i detta land är det vänstertrafik och därmed skulle vi ta plats på vänster sida i framsätet. När chauffören skulle sätta sig bakom ratten så blev han smått överraskad av besöket. Haha, vi andra skrattade högt.