Sprickfärdig

Ja som rubriken lyder; nu känner jag mig helt sprickfärdig. Ååå vad jag längtar efter den lille i magen. Kanske är det en pojke ändå, eftersom pojkar brukar vara lite större. Snart får vi veta. Idag i skolan frågade en tjej i matsalskassan när det är dags att föda...jo, för hennes kompis ska ha vilken dag som helst och hon var ju lika stor som jag....Jag tog det inte alls illa, men hade det varit nån annan som lagt på sig alldeles för många kilon kanske hon skulle ta jätte illa vid sig. Ibland kan jag bli lite förvånad att främmande människor kan vräka ur sig lite vad som helst. Jag är så stolt över min mage, har aldrig känt mig så vacker som nu! Tänk att snart få hålla i vår alldeles egna lilla bebbe,,, jag kan inte förstå det än! Det är för bra för att vara sant!

Nä en tupplur på det här så man blir människa igen!

Jenny taaaaaaack för att du ställer upp med skjuts till mig hela tiden! Hur ska jag kunna åtgärda?

A