Sommartid- mot ljusare tider

Godmorgon!
Jag som trodde att jag var uppe tidigt, men så blev jag påmind om att klockan ska flyttas fram en timme.
Jag och Emma har lite morgonmys medan Thomas får somvorgon, igår var det min tur.
Snart ska jag försöka plocka undan lite här hemma så det ser fint ut när Jenny & Peter kommer.
Jag ser fram emot lite fikagäster!!

Igår jobbade jag. Det var en händelserik kväll. Vi deltog i earth hour, precis som en miljon andra svenska hushåll.
Hade värmeljus fyllt på ungdomsgården!

Det hände lite tråkiga saker igår. En 12årig tjej blev full och svimmade ute i kylan. Jag mötte hennes oroliga vän i dörröppningen när jag var på väg ut för att kolla läget. Hon skrek att hennes vän hade svimmat och knappt andades. De var en bit bort och jag vågade inte vänta så jag ringde 112 direkt och fick snabbt svar, samtidigt som jag och min kollega skyndade oss mot platsen. Pratade med en lugn tjej och fick snart fram lite mer information om flickan. 12 år!!! Usch!
På plats fanns massa nyfikna kids som stod och tittade på.

Hon hade fått i sig ett rosa piller (eller lila) med en fjortis på. Jag ska googla på det.
Ambulansen kom ganska snabbt och de tog in flickan i bilen. Hennes vänner var såå oroliga och förbannade för att ambulansen kommit. De ville inte att hon skulle åka med den.

Jag hann även ringa flickans familj innan ambulansen kom för att informera. De ville hämta henne men jag sade att det var bra om ambulansen fick avgöra vad som var bäst för henne. Jag lovade att ringa tillbaks till mamman när jag visste vart de skulle föra flickan. När ambulansen skulle åka bad jag de ringa mamman, vilket de gjorde.

Sedan tog jag hand om chockade vänner (som INTE hade druckit). Jag frågade en flicka som jag fick veta var suicidbenägen om hon ville prata med mig i enrum. Det ville hon. Vi satt ett bra tag och pratade. Jag lät henne berätta vad hon kände. Hon hade mycket att berätta och jag blev imponerad av henne. Det märktes att hon jobbat mycket med sig själv. Nu mådde hon dåligt för att hon kände ett ansvar gentemot flickan och att hon inte hade lyckats hela vägen, även om hon försökte gömma flickans dricka mm. Hon kände även flickans fosterfamilj och tyckte det var jobbigt. Jag ringde upp flickans mamma igen och frågade hur hon kände och om hon hade några frågor eller tankar som hon ville dela. Det kändes bra för mig att göra detta!

Annars hade vi en trevlig kväll förutom lite annan fylla och ringa hem till mamma pappa scenarier. Sånt ingår i jobbet!

Nu blir det en skön dag med mycket kärlek

För ett år sen...

Idag är det ett år sedan vi var på studiebesök på förlossningen i Uppsala!
Då stod vi med våra magar och lyssnade intressant på barnmorskan Karin som informerade om lustgas och allt möjligt. Jag minns att jag var lite rädd för lustgas och att jag inte trodde att det var min grej. Oj! Så fel jag hade!
Bilden tog vi efter den verkliga förlossningen från fönstret på BB

Älskade barn

Igår fick vi fint besök av Emmas lilla kompis Carolina!
Hennes mamma fick sig en skönt stund hos frissan medan Carro var hemma hos oss och lekte. De hade så kul tillsammans. Först sov båda så sött ute på tomten i vagnarna. De låg i solen och det såg så mysigt ut. Då fick jag riktiga vårkänslor.

Carro vaknade ca 45 minuter innan E, vilket kändes bra med tanke på att hon ville vara nära hela tiden. Det var inte populärt att sätta ner henne inte, då ville hon direkt upp. Jag kunde ge henne det eftersom det bara var hon. Och när E vaknade gick det bra även då för hon var på solskenshumör och hade inga problem med att jag bar på en annan liten. Skönt!

Vid ett tillfälle var det dock svårare, när båda två var hungriga och den ena gallskrek (emma). Carro kunde förvånansvärt bra dricka sin välling utan att verka störas av oljudet. Men sen när vällingen var slut så började hon också gråta. Hon blev jätte ledsen. Då tänkte jag att undrar hur det är att ha tvillingar!

Fina Malin kom sen och hade med sig lite fika, så vi pratade om dagen och hon var riktigt fin i håret. Klipp + slusa slingor!

Kram

Allt har gått bra!

Allt gick jätte bra idag. Emma var först hemma med pappa för att sedan komma hem till Malin och lilla Carolina. Emma hade sträckt sig efter Malin, så överlämnandet gick kanon. Sen hade de lekt tillsammans och haft det jätte mysigt hela dagen. Härligt...När jag kom 16.30 hade hon äntligen somnat...lillgosan. Då var även Linda & lilla Izabelle där. Det kändes så bra att ha henne hos Malin som för övrigt skickade mms och visade att allt var så bra så! Men jag längtade efter henne!

Själv hade jag en bra dag i skolan med bra föreläsning hela dagen. Lite strul med registreringen eftersom det kan ta 24 timmar tills den går igenom. Så inga böcker fick jag med mig...men såklart löser sig allt. Nu har Jenny sagt att hon kan kolla med sin bror om han kan ha böckerna på sitt bibliotek. Snacka om toppen! Jenny och Peter ska till stockholm i helgen så då kanske de kan titta förbi här med böckerna på hemvägen. Är det inte underbart med vänner som ställer upp.

När jag kom till stationen och väntade på tåget såg jag två tjejer som jag vet går på ssk programmet. Vi har tagit samma tåg förr och jag har sett dom på lasarettet. Jag tänkte fråga dom om de skulle läsa samma kurs som jag, men det blev inget tillfälle som passade. Man vill ju inte vara för på heller. Dessa tjejer brukar jag alltid se tillsammans och båda verkar bo på samma ort som jag, och man vet ju aldrig vad andra tycker om att "släppa in någon" ny i sin grupp på grund av vanor, trygghet eller vad det kan vara. Alla är vi ju olika. Men så när vi gick in i salen så visade det sig att de gick i samma klass som jag ska hoppa in i! Så fick vi skriva upp oss i olika grupper och jag skrev först. Jag ville komma i en morgongrupp med tanke på att Emma då har sin pappa hemma, så jag skrev mitt namn och även vart jag bor. Så på rasten mötte jag tjejerna och stannade till och frågade lite. Då hade de också skrivit upp sig i min grupp just för att jag skrivit så. Lite roligt! Allt löser sig. Nu fick jag vara i samma grupp som några jag även känner igen och kan prata ihop mig med på tåget. Spännande! Jenny och Johanna heter dom!

Tänk att jag kommer ta examen tillsammans med några av dessa. Nu är klassen uppdelad i grupper på denna kurs som är valbar. Nästa kurs blir sjuksköterskan som ledare och då får jag nog träffa resten av min "nya" klass. Jag vet att Christine, Ingrid och Sofia går i den, de är tre supergoa tjejer

Kursen verkar toppen och det kändes mysigt att vara tillbaks. Jag saknade dock mina vänner från klassen och tänkte på dem alla och hur dom har det nu.

Nu ska jag leta efter lite böcker och börja läsa lite så jag är förberedd till nästa veckas första seminarie. Härligt!!

Skola igen

Jag har inte riktigt skrivit klart min Thailandsberättelse. Så jag kommer göra det lite då och då, så ni får kika in på gamla inlägg om Thailand om Ni vill veta om allt vi varit med om...

Imorgon är det dags för mig att komma tillbaks tills skolan för att hämta hem mina sista poäng till T5, så att jag kan fixa sista terminen efter sommaren. Thomas är hemma med Emma tills han börjar jobba vid 13. Så han ska lämna henne hos Malin och lilla Carolina. Det känns jätte tryggt. Emma har träffat Malin mycket och det är aldrig några problem. Malin är världens bästa mamma till Carolina och har alltid famnen öppen! Men det kommer nog bli små jobbigt att vara borta från lilltjejen i ca nio timmar. Jag kommer sakna henne.

Imorgon kommer vi indelas i grupper. Hoppas jag kan komma i en "morgongrupp" så att jag kan åka till skolan när Thomas kan ha Emma. Så hoppas jag att jag håller mig frisk. Idag har Wille varit hemme med hosta och Thomas har varit hängig. Han sov halva dagen men verkar piggare nu. Nu ska jag åka till Ica innan det är dags att kojsa:)

Kram kram

Koh Phangan

Efter en lång resa kände vi oss mycket nöjda när vi kom fram till Salad Beach Resort, där vi skulle tillbringa våra första fyra nätter.
Allt gick smidigt till när vi checkade in i receptionen. Anita tog lilla Emma medans grabbarna fixade med incheckning och jag & Wille passade bagaget. Personalen visade Wille en fiskdamm och han fick mata de små liven. Anita smälte ännu mer när hon fick höra hur lika hon och Emma är!

När de hjälpt oss med vårt bagage till respektive hotellrum, som för övrigt låg bredvid varandra tittade vi in och jag blev förtjust i de tända ljusen de hade ställt fram på toaletten. Det såg mycket inbjudande ut och den stora sängen med vita lakan tog upp halva rummet.
Rummen hade AC, kylskåp samt en safety box där vi kunde låsa in våra värdesaker. Det var städning varje dag och allmänt fräscht! Stället kan verkligen rekommenderas med fina bungalows, trädgårdsskötsel, en stor restaurang med service-minded personal som skapade härlig stämning. För en Superior Garden Wings Bungalow betalade vi ca 3200 Bath/natt med extrasäng

Vid varje frukost fick Wille specialgjorda pannkakor. De älskar verkligen barn i detta underbara land!



Morgnarna såg oftast likadana ut. Emma väckte oss med sitt leende runt sjutiden.
Jag och Thomas turades om att gå ut och ta ett dopp i poolen, för att inom kort gå till frukosten.
Där satt det alltid folk som åt av buffén och fullkomligt njöt av den vackra utsikten.
alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5314121041377614210" />

Efter frukosten så njöt vi antingen av lite bad i poolen vilket Emma älskade. Annars ett dopp i det salta havet. Emma blev som en delfin i vattnet..


Vistelsen på denna resort var underbar men kort...hade gärna stannat några nätter till. Här en bild på vårt rum


Att färdas i Thailand är allt annat än avkoppling. Speciellt med ett spädbarn i sällskapet. Tur nog fick Emma och jag sitta fram bredvid chauffören, dock obältad någon gång. Dessa ombyggda pick-ups sägs vara ett mellanting mellan en buss och taxi som ser ut som en pick ups med två bänkar på flaket.
Första gången som jag skulle ta plats glömde jag bort att i detta land är det vänstertrafik och därmed skulle vi ta plats på vänster sida i framsätet. När chauffören skulle sätta sig bakom ratten så blev han smått överraskad av besöket. Haha, vi andra skrattade högt.

090301 Stockholm-Bangkok

Vår resa startade med förväntningar från alla håll. På Arlanda mötte vi mina föräldrar Anita och Claes samt min bror Fredrik. Bagaget checkades in och Wille och Emma skulle flyga för första gången. Flighten gick bra och från Willes sida var det 10 ganska jobbiga timmar men ack så spännande. Dessutom satt ett gäng killar i raden bakom oss som kanske fick i sig lite för mycket av det goda.